Med ekologiska grönsaker och en skvätt ekologisk fil kan man göra spännande saker. Det trodde du inte va? Eller, ja, nu ska jag inte låta så jävla snusförnuftig och spännande, för det här har jag faktiskt ingen som helst aning om hur det smakar ska jag villigt erkänna! Jag har fått receptet från Karin på Ramsjö gård utanför Uppsala. Det är från henne och hennes man som vi nu och fram till jul en gång i veckan köper en låda ekologiska grönsaker. Fint som snus! Och gurka! För hu vad mycket god gurka vi får! Och då vill man ju göra nåt vettigt med den. Så:
mjölksyrad gurka, på en höft
1 stor ekologisk gurka
1 tsk salt
en skvätt ekologisk fil
2 klyftor färsk vitlök
en näve vinbärs-/hallonblad
Börja med att värma filen. Den får inte koka, då skär den sig. Häll över i ett kaffefilter och låt rinna av. Eller för all del, i en silduk om du har en sån. Jag trodde jag hade det men den visade sig vara trådsliten så det kom helt enkelt ut fil och inte vassle. Ja, för det är vasslen du vill åt här! Det är det genomskinliga som rinner ut. Okej nu blev det helt förvirrat här. Såhär. Ställ upp:

Så. Sen skivar du gurkan i tunna skivor. Blanda med bladen. Pula ner en femtedel i en stor glasburk och strö på 1 kryddmått salt. Fortsätt så och varva tills gurka, blad och salt är slut. Då tar du 1 msk av vasslen och häller upp i ett glas, pressa ner vitlöken och fyll upp med vatten. Häll i det i burken och fyll sen upp med vatten så det täcker grönsakerna. Sätt på tättslutande lock och låt stå i rumstemperatur i tre veckor. Då ska man se att det bildats bubblor. Sen kan man förvara det i kylen och ta en nypa av varje dag och vara oförskämt nyttig. Hoppas det är gott också. Nästa rapport kommer om tre veckor, så får vi se hur det gick och hur det smakade!
Sara




Inlagd av mjölksyrad gurka, del 2 av 2 « smetan 16 september 2010 kl. 11:41
[...] och knåp, såser/röror/guckor. Taggad:mjölksyrad gurka, sara. Kommentera Kommer ni ihåg den mjölksyrade gurkan? Nu är den äntligen avsmakad! Ganska syrlig blev den, vilket jag kanske kunde ha väntat mig [...]